Karin Stenberg – Samernas drottning och pionjär för samisk kultur och rättigheter

Karin Stenberg (1884–1969) föddes i Araksuolo, Arvidsjaur, i en samisk renskötarfamilj under en tid då samernas språk, kultur och rättigheter trängdes undan. Istället för att ta över renskötseln valde hon att utbilda sig till småskollärare och arbetade sedan vid skolor i Arvidsjaurs skoldistrikt. Hennes engagemang sträckte sig dock långt bortom undervisningen.

Karin Stenberg blev en ledargestalt och en stark röst för samerna, känd som ”Samernas drottning” för sitt mod, sin värdighet och okuvliga vilja. Hon insåg tidigt vikten av samisk organisering för folkets kulturella och politiska överlevnad och var en av initiativtagarna till det första svenska samiska landsmötet i Östersund 1918. Där diskuterades viktiga frågor som bosättning, renbeteslagen, skolfrågan och bildandet av en samisk organisation.

Viktiga frågor och engagemang

• Statens samepolitik kritiserades, särskilt lappfogdesystemet som övervakade samerna och renskötseln.
• Myndigheterna motsatte sig samernas inflytande i skolfrågor och förespråkade isolering genom nomadskolor.
• Karin var med och grundade Arvidsjaurs sameförening 1918, den första i Norrbotten, vilket blev ett viktigt steg för samiskt självmedvetande.
• Hon deltog i nationell samhällsdebatt och var medförfattare till stridsskriften ”Dat Läh Mijen Situd – En vädjan till Svenska Nationen från Samefolket” (1920), som riktade kritik och vädjan till det svenska samhället.

Bevarandet av samisk kulturarv

Karin Stenberg engagerade sig också för att bevara Lappstan i Arvidsjaur, ett viktigt samiskt kulturarv. När kommunen planerade att dra en väg över området 1919 agerade hon kraftfullt för att skydda platsen. Hon tog kontakt med riksantikvarien och höll under 1940-talet tät kontakt med myndigheter och antikvarier för att säkerställa byggnadernas skydd, trots tvekan från vissa ägare.

Karin Stenberg var en ”drottning” utan krona – en ledare genom handling och engagemang för samernas rättigheter och kultur.